Sitter och upptäcker nya Kent-låtar med ännu mer perfekta låttexter som känns som nålar mot huden. "Jag glömmer att vi glömmt allt om varann. Alla har vi fastnat hos nån någonstans. Som en ljudlös svartvitt hallucination".
Ikväll ska jag få två döva öron att lyssna på ord som egentligen inte har någon betydelse om en månad eller ens efter inatt.
Men först ska jag le lite och skratta åt livet. Pannkakor som lockbete, så har jag fått två små saker som besök. Jag ska sminkas och bli modell för en stund, spääännande!

Ciao.