Det är känslan av att sitta fast som får mig att må illa.

Känslan av att inte komma nånstans hur långt och länge jag än springer.

Jag blir rädd när min stegmätare nollställs varje gång jag stänger ögonen.

Jag blir yr av att tänka på alla steg som jag tagit åt fel håll.

Två steg fram, fem steg bak, och ett åt sidan.

Det är känslan av att sitta fast som får mig att må illa.

Känslan av att stegen inte räknas, hur mycket jag än försöker ge det en betydelse.