Det finns ett berg, dit jag brukar gå. Det är så vackert där, nästan som en tavla. För man ser gårdakvarnar, men man ser skiten med.

Åh. Min utsikt från lägenheten och berget jag bor på (Bymarken).
Utsikt över hela jönköping, vättern och ända bort till Huskvarna.
Det är helt sjukt vackert, så jag tappar nästan andan varje gång.

På morgonen när solen går upp över Huskvarnaberget på andra
sidan vättern och dimman fortfarande är på vattnet. Eller klockan 03.20
en fredagnatt, när hela sovande Jönköping är dränkt av belysning och
man ser varenda bil som åker på vägarna och E4an.
Åh.. älskar det.

Hej sentimentala inlägg. Men seriöst. Jag tänker inte ens
försöka ta kort på det, för det är omöjligt att fånga den utsikten..

Ciao.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: