Jag måste vidare till varje pris. Ingen dag får bli den andra lik. Måste öka takten. Aldrig ramla. Aldrig landa.
Det sägs att alla ord är vettiga innan klockan fyra på natten. Och det kan jag ändå tycka är helt okej. Eftersom solen går upp ungefär kvart över fyra. Så det betyder att tjugofyra timmar innehåller endast femton minuter ovettiga ord.. Och femton minuter.. det kan man faktiskt stå ut med. Men visst.. ovettiga tankar är rätt trevligt det med. Sålänge man vet att den som lyssnar förstår eller iallafall försöker förstå. Det är ganska fint. Att ha någon att dela den kvarten på dygnet med. Jag skulle våga säga att det är något av det viktigaste för iallafall mig. Ur ovettiga ord skapas vettiga meningar.
Och nu ska jag sova. För 05.45 ska jag förhoppningsvis gå morgonpromenad som jag sen avslutar med att sitta på utsikten, och se ut över staden när hela Jönköping vaknar. Det var allt för mig ikväll. Ciao.