Älskling är hemma!

Vi har varit ifrån varandra i en månad nu. När det är snöigt och isigt och mycket att göra så har det inte hunnits med att traffas tidigare. Men äntligen så blev det tid till det ikväll. Om det inte finns tid, får man göra sig tid!

Men det märks nu att man är två.. i mitt lilla skrymsle på 23 kvm blir det direkt trångt när en till ska spendera tid här. Blir lite jobbigare att ta sig till bussen, mindre plats i korridoren när man tar på sig skorna, det är så trångt för två stycken! Fast sen.. det viktiga är att älskling är här. Och inte längre ifrån mig. Då spelar inte lite trängsel roll. Då spelar inte krångel ut genom dören någon roll.. Och det bästa av allt, älskling kommer vara kvar här hemma tills snön töar och isen försvinner. Sånt är fint som snus.

(Älskling = Min cykel jag tappade bort för en månad sen. Men ikväll gick jag runt i staden och letade... hittade den liggandes i en snödriva under massa snö bakom skolan i ett mörkt hörn. Tur att jag räddade den... det såg kallt och ensamt ut. Någon jävel som haft dåligt att göra och tänkte "Jaaaaa, varför inte flytta på en cykel så inte ägaren till den hittar den")