Och om exakt sju dygn är jag uppe i luften. Om sju dygn lämnar jag platsen som blivit mitt hem, personerna som värmt upp mitt hjärta och skratten som ekat mellan dom gamla höghusen med detaljer och betongansikten i varje hörn. Det känns konstigt att något/några som ligger mig så nära hjärtat kommer vara så långt bort plötsligt. Och det är inte bara temporärt, utan med en medvetenhet om att det kommer fortsätta vara så ett väldigt långt tag. Ju närmare det kommer, desto större blir njutningen av småsakerna, pussarna blir längre, kramarna hårdare, skratten högre, vädret varmare och orden finare.

 

När kalenderdagarna börjar ta slut att planera i så inser man att det kanske är sista gången man ser varandra på ett långt tag. Så där står man - mitt i lektionssalen, i en hård kram som man inte vill släppa och en liten tår på kinden som man fort torkar bort. Det är konstigt det där - det känns som att min tid med personerna här och själva staden har ett bäst före-datum och man försöker förbruka så mycket som möjligt innan det hinner dit. Som när man har ett helt paket ägg som går ut om en dag och man bakar sockerkaka tills frysen är full - för det enda man vill är att ta vara på det. Just precis så känns det.

 

Men jag vill varken tänka eller skriva för mycket om det för då får jag en dålig känsla i magen. Ibland kommer vi på att det inte långt kvar. Någon kläcker "I´m gonna miss you sooooo much" och plötsligt är stämningen dyster och vi bara sitter och tittar på varandra med putmunnar. Men då rycker vi upp oss och säger "Fuck, let´s NOT just think of that". Och jag säger det samma nu - LÅT OSS BARA INTE TÄNKA PÅ DET!

 

*pausar skrivandet och kramar roomiesen i en lång lång och hård kram i två minuter*

 

Men tills jag sitter där uppe i luften ska mycket hända. Imorgon ska jag och Lilisen ha en födelsedagsmaskeradhemmafest! Lilit ska va Janis Joplin, Eline ska vara fotbollsspelare, Ena ska vara tösen från familjen Adams och jag ska vara Audrey Hepburn i Breakfast at Tiffanys. Sen ska jag ligga i den trettiogradiga solen och plugga i parken hela dagarna ända till tisdag och onsdag då jag har tre tentor. Och då ska drinkar med min fin-fransos hinnas med, köttbulle-skola med ungerskan och kanadensaren + solnedgång på Kahlenberg hinnas med också någonstans där emellan. Jag kommer nog inte hinna tänka på det så mycket tror jag. Jag ska bara njuta av att vara här, i mina fina vänners sällskap och vara tacksam för det lilla livet som jag är i just nu.

 

Nu ska jag sluta Tomas Dileva-a.

 

Ha en fin torsdagskväll!