So prove that you're alive.
Dom hämtades klockan 14.45 på torsdagseftermiddagen. Det förväntades tårar, tjut och kramar i massor vid första anblick. Men det blev det inte. Det liksom kändes.... Normalt. Ett hård kram var och inget ståhej alls. Det kändes liksom helt vanligt att efter fyra månader stå brevid dom och prata och kramas.
Först tyckte jag det va konstigt att känna så, men i efterhand har kag kommit på att det känns så jävla naturligt bara för att jag älskar dom så himla mycket. Och det finns ingen chans till att det skulle kännas konstigt mellan mig och dom. Samma bekväma följde de tre dagarna. Så himla bra dagar.
Vi åt mysmiddag, shoppade, gick på zoo, matmarknad, fjärilsmuseum, tivoli, lite byggnadsrundvandring och avslutade med firande av Lilit på en tapasbar.
Himla bra. Och inga tårar vid hejdå, för vi ses ju om elva dagar igen. Skönt att slippa dålig känsla i magen.
Och här kommer lite bilder från helgen