Dagen D var här idag - dagen som får lägenheten att skaka av rädsla. När klockan närmar sig tio I nio varje måndagsmorgon börjar andetagen bli kraftigare, pulsen snabbare och svettdropparna fler. Måndagmornar klockan 09.55 betyder att städerskan inkräktar i vårat revir. Ni som tycker att det är lyxigt med städerska och att jag inte borde klaga, ja... det är lyxigt, och minst sagt hemskt praktiskt och alldeles alldeles underbart. MEN när städerskan inte förstår någon engelska, utan bara knackar på, öppnar hastigt dörren och kör ut en från rummer. För att sedan böka och skramla runt i mitt rum i en halvtimma - det är lite jobbigt.

 

Så nu har jag och Enis börjat gå hemifrån varje måndag klockan nio, precis när hon kommer. Och det är ju ganska bra iof för då kommer vi upp och gör saker, men det förstör ändå måndagens morgonglans lite.....

 

Iaf. idag hände det en himla rolig sak!

 

Idag var vi på IKEA (efter den rutinenliga Primark-rundan) och köpte lite svensk mat (läs: lösgodis och kanelsnäckor). Jag ställer mig vid lösgodiset och letar febrilt efter en skopa att ta med. Då är det en snäll farbror som står brevid mig och säger "du kan ta den här". På ren automatik så tar jag sleven och säger "tack så jättemycket!".

 

.......

 

Efter några sekunder kommer jag på att jag precis pratade svenska.... men en främmande människa... men jag kände igen den rösten.... hur kan jag göra det??? Jag vänder mig om och tittar på mannen, och då känner jag igen honom. Han är FLYGPLATSÄNGELN!!

 

När jag och Ena flyttade till Wien mellanlandade vi i Berlin, vilket var en väldigt rörig flygplats. Vi fick då hjälp av en svensk man (flygplansängeln) som vi började prata med och gjorde sällskap till länkade flyget. Han jobbar tydligen i Wien lite då och då, men bor i Sverige. Och efter ett glatt "hejdå, ha en trevlig visit" när planet landade i Wien så gav jag inte honom mer tanke.

 

Men idag, så träffade jag honom. I wien. På Ikea. Vid godiset!

 

Vet ni hur sällan vi är på Ikea? Och dessutom finns det två ikea i Wien. Och vet ni hur sällan jag äter godis?? Vad är oddsen att jag träffar honom just där, när jag ska för en gång skull äta lite godis?? Den händelsen har fått mig att le hela dagen efter det.

 

Haha, och där ödslade ni precis några dyrbara minuter på att läsa min JÄTTEintressanta historia om hur en gammal man fick mig att le idag.

 

Kram på er!