"Min mening med allt är att bli kulturell och politiskt engagerad filosof. Och det är jag redan" - Sara, 13 år.
Citatet kommer från Sara som är tretton år och inte förstår meningen med livet om allt ska vara mellan hela tiden. I dokumentären får man se när hon protesterar i 1a Maj-protesttåget vid slottet i Stockholm. Hon skriker " ALLA GÖR UPPROR, ALLA FLYTTAR IN I SLOTTET. DET STÅR 400 RUM TOMMA. 400 JÄVLA RUM." Hon är sig själv, vill påverka något för att förändra världen och hon bär balettkjol under vinterjackan, över jeansen.
Vad fan gjorde jag när jag var tretton tänker jag då. Jag gjorde så mycket som att förundras över smaken när man värmer vaniljglass i mickron och blandar med O´boy.
Det mina vänner... det är samhälls-utveckling.
Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till sånt.. Att allting utvecklas i rapid-fart och alla människor förväntas göra det samma. Men om man inte vill då? Om inte jag vill att mina barn växer upp i ett samhälle där instängda och fördomsfulla människor uttrycker sina åsikter konstant och HÖGT. Om inte jag vill att mina framtida barn ska vid tretton års ålder redan få ångest över att de inte gör tillräckligt för samhället/ inte räcker till. Och inte jag vill att alla hela jävla tiden ska ha jättestarka åsikter om allt som finns och inte finns att ha åsikter om.
Har spenderat tre timmar på praktiken idag med att gå igenom beskrivningar från 11-13åringar, att de måste använda smink för att bli uppskattade. Hur de inte får köpa smink för sina föräldrar, men tror att om de får en mascara och kan använda den.. DÅ kommer alla tycka om dem. Dom tror blindt på att den första finnen är döden och att ingen kommer att gilla dem på grund av den. När jag läser det kvider mitt lill-hjärta lite.
Alltså... sånt här gör mig trött.
Och ni som orkar läsa allt, Grattis.
Jag ville bara tömma ur mig lite.
Ha en bra dag!