Känner mig så himla förvirrad. Och jag vet inte varför? Går runt om dagarna och liksom bara gör det som ska göras men inte direkt med något speciellt engagemang. Måste lösa detta.. Det börjar bli lite tråkigt och jobbigt att konstant vara förvirrad.

Tänker att det kanske löser sig med en fika med Knoel?
Och en liten kvällspromenad med podcast i öronen?

Så jag kör på det och ser vad som händer.  

Lyssnar på denna lista sålänge: http://open.spotify.com/user/missssy/playlist/7qVGZeVdofoNokNHnJ8I41

 

Ha en riktigt bra dag, och hoppas ni inte är lika out-of-contact som jag!

.

Från att sukta efter proteinpannkaka och nästa träningspass. Att hoppa ur sängen på morgonen. Att få den perfekta knuten i nacken framför spegeln. Att komma hem, byta om och direkt hoppa på bussen mot träning.
Till att sova mycket och inte vakna pigg. Att hata all sorters mat, dryck och förtäring rent allmänt. Att nöja sig med håret och sminket och kläderna påväg till Huskvarna. Att bäva inför träningen. Att inte ens vara nära att träna på en vecka. Att inte hitta någon slags lust till att röra sig, anstränga sig eller vilja det.

Det är läget just nu. På sju dagar har jag blivit min egna värsta möjliga träningskompis. Och det är lite jobbigt när jag inte har någon annan tillgänglig för stunden, och måste dras med mig själv...

Tänkte ta mig själv i nackskinnet snart, när jag betalat alla underbara räkningar som ligger på hög. Då ska jag ut på promenad och gå till tippen (som förövrigt inte är upplyst och ligger i en skog). Sen sova, och försöka vakna på rätt sida den gången.

Adios!

En teambuilding kväll blev en otroligt inspirerande och rolig kväll. Blev bjuden på jättegod plockmat, corona, mängder av rött vin, bloody mary och kaffe. En kväll med prat och spel och lite fylla. Så otroligt roligt, och givande.

Vi är tre tjejer, 34, 27 och 20 år. Olika stadier i livet och delar så olika tankar och perspektiv. En väldigt bra kväll. Är otroligt glad över att jag får ta del av det här. Att jag skulle sitta i en soffa med chefen och kollegan en onsdagkväll och dricka rödvin ur stora glas och lyssna på lykke li, samtidigt som man delade och pratade om livet, det är något som är något som kallas vardagslyx. Det är oförskämt att inte älska livet då.

 

Så... lite småfull som jag är just nu... (förlåt mamma).. har jag ingen ork till att sova. Så jag ska dansa runt lite i lägenheten, skriva lite, sjunga lite, le lite.. sen sova. Och kanske dricka massa vatten för att slippa dagen-efter-måendet som man tydligen får av rödvin. *tackgodegudförflexiblatider*

 

 

Kram.

Jaha... Här sitter jag och äter keso, äpple och varma bär.. tillsammans. Jag får egentligen kväljningar av det, eller jag får det. Men det var det enda som fanns, förutom det jag ska äta ikväll efter träning. Så så fick det bli.

Vet ni vad? Om ett år, eller snarare 11 månader tar jag mitt pick och pack och drar till dom rikare trakterna. Det vill säga Österrike. Fick antagningsbeskedet idag. Så där ska jag vara i fem månader och plugga.

 

För till fället är det i mitt huvud ett mindre jordskalv´+ förväntan + ont. SHIT. Det känns så nära men så långt bort!!

Nu har jag massa saker att se fram emot tolv månader framåt.... Mitt huvud hänger inte med i all entusiasm, så det har på något sätt stängt av sig tror jag... well well..... Det enda jag behöver är nog ett boxningspass, så jag drar iväg på det nu.

.

Taco Hej!

 

 

Det kanske är löjligt. Kanske oförståeligt. Kanske mesigt. Men jag älskar alla hjärtans dag otroligt mycket. Inte för att jag har en partner och vi är så kära. Inte för alla godishjärtan och choklad och blommor. Inte för all stress att man måste ha någon att älska. Utan jag älskar alla hjärtans dag, för att jag gillar kärlek.

Jag gillar kärlek 365 dagar om året. Men just idag så verkar alla rå om varandra lite mer. Tänka lite extra på vad dom man älskar gillar. Tänka på att visa alla kärlek. Det gillar jag.

Jag är stolt över mig själv just idag också. För att.. för två år sedan på dagen (nästan på timmen tom) så var jag någon som jag är så långt ifran nu. Då, just då, började den där resan från botten av det bottenlösa hålet till den jag är idag. Och det är fan på toppen av Kebnekaise, om man jämför mig med den för två år sen.

Så idag är jag lite stolt. Idag är jag extra fint klädd. Idag har jag lett hela dagen. Idag försöker jag älska så mycket som möjligt. Hur mesigt eller överreklamerad dagen än må vara.

Idag är en bra dag.


Ta hand om er, och varandra!
KRAM

Älskling är hemma!

Vi har varit ifrån varandra i en månad nu. När det är snöigt och isigt och mycket att göra så har det inte hunnits med att traffas tidigare. Men äntligen så blev det tid till det ikväll. Om det inte finns tid, får man göra sig tid!

Men det märks nu att man är två.. i mitt lilla skrymsle på 23 kvm blir det direkt trångt när en till ska spendera tid här. Blir lite jobbigare att ta sig till bussen, mindre plats i korridoren när man tar på sig skorna, det är så trångt för två stycken! Fast sen.. det viktiga är att älskling är här. Och inte längre ifrån mig. Då spelar inte lite trängsel roll. Då spelar inte krångel ut genom dören någon roll.. Och det bästa av allt, älskling kommer vara kvar här hemma tills snön töar och isen försvinner. Sånt är fint som snus.

(Älskling = Min cykel jag tappade bort för en månad sen. Men ikväll gick jag runt i staden och letade... hittade den liggandes i en snödriva under massa snö bakom skolan i ett mörkt hörn. Tur att jag räddade den... det såg kallt och ensamt ut. Någon jävel som haft dåligt att göra och tänkte "Jaaaaa, varför inte flytta på en cykel så inte ägaren till den hittar den")

Gud i himmel! Jag har smakat det godaste denna jord någonsin har producerat. Vet ni vad det sjuka är? Det innehåller BARA väldigt nyttiga saker, och tillsammans blir det himlamat.

Jag hann inte ta kort, för jag åt upp det innan det hamnade på tallriken! Jag gjorde alltså chokladprotein-bananpannkaka. MUMS. Det enda det innehåller är två ägg, en banan och en skopa choklad-proteinsojapulver.

MOSA OCH BLANDA. STEK. ÄT!

Det och två liter vatten senare sitter jag här nu och är så jävla proppmätt. Åt det för fort... och nu säger min mage ifrån genom att krampa, kvida och mullra. Haha, nytto-chock!

För övrigt har jag jobbat på "valfri plats" i två dagar. Men imorgon är det till kontoret igen som gäller. Stressfaktor 100. Har varit skönt att få möjlighet till morgonträning istället...Dock försvann sovmornarna genom det..har gått upp halv sju varje morgon trots jag vart "ledig". Smart.

 

TacoHEJ.

Jag skulle lagt mig klockan tio ikväll. Och nu är klockan tolv.

Men jag kan inte få ro till att gå och lägga mig. För jag är stressad. Har suttit i två timmar och bara räknat och slitit hår och räknat. Och kommit fram till att jag måste göra trökiga prioriteringar. Och att jag måste flytta. En till sak jag kom fram till är att jag måste tagga ner. Och börja ställa en klocka som ringer när jag ska stänga av allt och gå och lägga mig.

Men sen kommer jag på att jag trivs väldigt bra där jag är just nu.. rent allmänt.. Småskitet som stressar får inte ta all kraft... lätt att man lägger mer energi på det än det positiva.  

 

För övrigt har jag haft en underbar helg. Burlesque-dans-natt, Nässjö och mamma-besök. Väldigt behövligt. Nu kanske jag kan ta tag i veckan med ny energi. Det är nya tag imorgon.

TACOHEJ.