I´ll help you carry the load. I carry you in my heart.

Jag har ett problem. Eller två. Två stycken problem som påverkar mitt liv en del. 1. Jag går aldrig upp när jag ska. Jag ligger kvar i sängen och sover minst en timma. 2. Varje dag har jag någon slags träningsvärk. I natt kunde jag inte gå upp på toa, eftersom jag inte kunde röra musklerna. Haha, borde vara en tortyrmetod. Att vara fastspänd och kissenödig.

Men men.
Nu är det två dagar kvar, tills jag ska till Göteborg! Ska bli fint att spendera lite tid i den staden, med fina människor.

Nu måste jag springa iväg till lektion. Ciao!

Fint.

 
 
Min fina är på väg till mig just nu. Antar att hon är i Skövde, eller kanske Sandhem. Åh, en timma kvar tills jag får krama henne.

Hon ska vara här tills imorgon. Vardagslyx på hög nivå. Sedan ska jag ta på mig en svart klänning med spets, måla läpparna röda och ögonlocken med en svart rand. För då ska vi ut på klubb Retro och dricka vin. Resten av helgen har jag tänkt ska vara uppsamlingshelg. Plugga på något café kanske. Fika med någon vän. Kika på saker angående Wien, med Enis. Eftersom hon ska bli min underbara Partner in crime där borta.

För tillfället har jag lätt att tanka att saker är jobbiga. Det är jobbigt att plugga. Jobbigt att göra ärenden på stan. Bara pust och blä. Men egentligen... Det är ganska fint alltså. Jag borde uppskatta det mer, än vad jag redan gör. Jag är redan jättetacksam för var jag är i livet, och allt som varit och allt som kommer. Men mer liksom.... Men... hur är man det ännu mer?

Det viktigaste kanske är att njuta av det medan det händer?

Så nu. Nu njuter jag av min "lilla" kopp te, vid mitt lilla fina skrivbord. Ska läsa några sidor i läxorna innan jag möter Finis. Det är bra. Fint. Bra.


Ha en fin kväll, ciao.

Fiende, periodiskt och självförsvar.

Min värsta fiende för tillfället är sömnen.

Alltså, jag vill bara soooova. Hela tiden sova sova sova sova. Synd att man inte kan leva sovandes. Hade varit fint.
Jag är så värdelöst pigg på kvällarna när jag ska sova. Och på morgonen är jag så hemskt lik en säck med potatis. Vilket gör att mina tidiga mornar förstörs. Jag måste få lite mer diciplin på mig själv.

På tal om diciplin. Ny månad, ny vecka och ny dag. Försöker just nu ta tag i mitt liv. Det går inte så bra, om man inte räknar sitta och titta på instagram som att ta tag i livet. Ikväll ska jag för första gången på MÅNADER kollektivsvettas på ett boxningspass. HALELUJA. Som jag längtat! Har lite slem kvar... men jag planerar att svettas ut det istället.

Nu måste jag fortsätta att grabba tag i livet.
Ciao