Jag älskar människor. De runt mig, och människan i rent allmänt. Jag tycker vi homosapiens är fascinerande. Att ha en relation med människor är ibland komplicerat och ibland underbart. Men. Att ha en relation med en stad. Att älska en stad.. Det är något så okomplicerat i det. Jag har väldigt lätt till att förälska mig i en plats och en stad. Medan jag med människor är lite mer svårflörtad.

Jag kommer ihåg min första förälskelse. Jag var sexton, skör och ganska så oerfaren av världen, men samtidigt väldigt väldigt nyfiken. Och det var den hösten som det hände första gången, jag föll för en stad. Och den staden var Göteborg. Har mängder med minnen där. Men för att berätta något av det krävs en hel roman för det. Men det staden kommer alltid ha mitt hjärta. Och sen hamnade jag i Jönköping. Och nu har denna stad förtrollat mig. Och det är därför det gör lite ont i hjärtat när jag vet att jag om 24 timmar kommer lämna denna staden bakom mig.

Jag vet inte om man borde göra något speciellt som ett "hejdå" liksom, eller om jag bara ska njuta och sen dra vidare på nya äventyr. Jönköping kommer alltid vara "min" stad. Men sen tror jag att jag är ganska nöjd med den, och jag kan gå vidare nu. Är redo för nya utmaningar och en ny stad att förälska mig i. Wien kanske?

Att älska en stad är något bitterljuvt. Det finns alltid på samma ställe... i mitt lill-hjärta.

ÅH VAD ROMANTISKT. Sitter och tittar på sista scenen i pirates of the carribbbbbeanea. Dom pussar och håller på. Blä och ush. Vem håller på med sånt äckligt? Inte jag iaf. För jag sitter och våndas med en cuppsats-opponering som kommer få mig att krackelera om jag sitter med den en minut till. Men jag antar att det blir en krackelerande version av mig som kommer att sitta i det rummet i sex timmar då. SEX TIMMAR.

Aja.

För övrigt sitter jag och har så himla ont i magen av den brieosten jag tryckt i mig under en timma. Skulle ha den till imorgon.... men den råkade hamna i min mun. Sen trycker jag på min underbara bula och blåtira också. Blev krigsskadad i fredags när jag på dansgolvet, till tonerna av melodyclub som spelade live, fick en armbåge i ansiktet. Det kanske inte syns så mycket (mest ett blått streck) men det är svullet och gör ont när jag skrattar. Men fått för mig att smärtan och färgen försvinner om jag sitter och vänjer av mig av smärtan, därav tryckandet. Ack ack.

Jag längtar till..... imorgon kväll klockan halv sex. När denna opponering är slut. Blö.

Ha en bra tisdag!

Har kommit i ett lunka-på-tempo. Allt är i sin takt och inte gör så mycket problem av sig. C-uppsatsen är i sluttampen just nu, men det är roligt för man märker vad man åstadkommit under tre månader. Träningen går svinbra, eller jag gör det regelbundet iaf och jag älskar det och längtar till det varje dag. Dock finns det bättre och sämre träningsdagar. Ibland säger kroppen stopp, då gör jag inte så många knop. Och sen har jag fina människor i mitt liv som jag får lite kärlek av då och då. Och jag har en bra tid framför mig. OCH JULAFTON ÄR SNART!

Så det är bra!

Haha men ironiskt nog så svor jag en ramsa för tio minuter sedan. Jag tänkte att nu när jag har en ledig kväll första gången på länge, så ska jag lyxa till det med film och ostchips..................så jag stoppar in osten i ugnen. MEN när jag kommer ut är det kolklumpar på plåten. Och när jag tar ut dom ur ugnen så börjar brandlarmet i korridoren - så att mina kära grannar kommer ut ur sina små vrår och ser förfärade ut. Haha... och där stog jag och hoppade under brandlarmet med en grytvante för att få bort röken.

Sena nätter. Mycket kaffe och te. Kalla händer som snirklar ihop. Vin och dans. Kurslitteratur. Skivstänger och fria vikter. Leenden och kramar. Snö och oväder. Ikea. Massa kärlek. Fingrar på telefonen. Keso och ett tomt kylskåp. Musik i öronen konstant. Två veckor kvar i staden. Sova för länge. Fina personer med varma famnar.

Det är så mitt liv ser ut just nu. Jag pluggar mestadels, och när jag inte pluggar så tränar jag, och när jag inte tränar så är jag fina personer, och när jag inte är med fina personer så lyssnar jag på lite för bra musik. Och i allt detta så blandas sms med apelsinklyftor och framtidsdrömmande.

Inte så himla speciellt med andra ord. Men jag gillar det.

And Out.