Mitt liv var ganska stökigt, rummet det var för rökigt. Du fick sparka in min dörr, ventilera hela köket. Fick mig att andas, lyfte ryggsäcken från mina axlar. Snurra mig som en tornado - men reparera sen alla skador.
Lyssnar konstant på Jeaff. Antingen sätter jag på låten Tornado eller Vill va fri. Startar dagen med de låtarna, avslutar dagen med dom. Åh så bra dom är. Texterna är heeeeeeelt underbara.
No man should have all that power in a world with all these week people.
Beskriv året med tre ord.
Svar: nytt, utveckling, trivas
Bästa köpet?
Svar: flygbiljetter
Vem har du umgåtts med mest?
Svar: Vänner, främlingar och familj
Har du haft ett förhållande under 2014?
Svar: Ja, med en stad och med mig själv
Vart reste du under 2014?
Svar: Österrike, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Italien
Vad var din största tabbe 2014?
Svar: Att tveka på mig själv
Vilka ser du som de största händelserna under året?
Svar: Att flytta till Wien, helt klart. Herregud - kommer vara största händelsen i mitt liv typ. Förutom när jag tar fram en uppfinning som får Nobelpriset
Har du blivit bättre på något?
Svar: Jag har blivit bättre på mig själv. Och engelska. Och prata rent allmänt. Och ta ansvar över mina val.
Vad var extra bra med detta året?
Svar: Lyckan i de små stunderna och sakerna. Vardagsglädjen och det allmäna välmåendet som jag fått äran att ha under många stunder detta året.
Lärde du känna några nya människor?
Svar: För många fina människor som är för långt bort.
Vad önskar du att du gjort mer?
Svar: Skrattat, älskat och varit tacksam - om det är möjligt.
Vad spenderade du mest pengar på?
Svar: Mat.................................................... och resor.
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Svar: Flyttade till ett annat land. Börjat mitt första riktiga jobb. Haft första betalda semestern.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Svar: Inte tänka så mycket på andras åsikter och tveksamheter
Tror du 2015 kommer bli lika bra?
Svar: Jag kommer göra det till ett lika speciellt år.
Vad vill du säga till dig själv inför 2015?
Svar: Så länge lyckan finns, så kommer allt annat.
This is how it is when it all gets wild. You can hit me hard, as hard as you like. Put down your weapons. Lets be defenceless.
Amanda har bett mig att uppdatera denna lilla sida. Herregud vad längesen det va! Om jag minns rätt så var det i början av praktiken. Och se så mycket som har hänt - jag är anställd, det är november, en har gipsat armen (och tagit bort det), jag har sett Linnea Henriksson, planerat framtid, planerat om framtid m.m.m.m.m.m.
Och snart är det jul... ÅH. Jag gillar jul, eller inte själva julafton. Men jag gillar det som är innan. Från första advent till 23e december. Och i år är första året där jag inte behöver ha stress över skolan över hela julen, har ju betald semster... åh så gött!
På tal om betalt, så har jag idag jobbar från åtta på morgonen till halv nio på kvällen.... en lång dag. Hela två arbetsdagar på en dag - så imorgon tar jag ut dom flextimmarna och stannar i sängen, tar en långpromenad och lyfter lätta vikter på gymet. Ska göra det till en skön dag, och sen beger jag mig mot Jönis för lite mysig helg med mat, mys, spel och skratt med dessa där som är där borta! Ska bli riktigt kul.
Längtar efter ett glas vin, livekonsert, snö, dansa, kramar och glass.
Nu ska jag inte röra en dator på fyra dagar hoppas jag. Och mobilen ska jag försöka ha på avstånd under helgen. Ha en bra helg!
Some answers are better left unspoken when you know you ain't getting any younger.
Och ja, här va det ett tag sen. Jag har börjat andra veckan på praktiken. Himla bra det där alltså. Håller huvudet sysselsatt och det är precis det jag vill ha för tillfället. Dagarna blir såklart också sysselsatta, så det hinns inte med så mycket, men det gör faktiskt inte mig något alls. Jag får vara lite osocial, energirusig blandat med påkördavetttågtrött. Det är okej när jag vet att det är exakt det här jag vill, och det är värt det.
Det enda som saknas är att min hals slutar täppa igen sig så att jag kan börja få rutin på träning och börja gå på svintidiga morgonpromenader innan solen gått upp.
Men ikväll så ska jag äta ugnsbakad potatis, dricka te och titta på dålig film. Because im Worth it. (Och jag få inte gå ut och gå för halsen och febern)
Wait - M83
Just nu är det här min låt. Den är perfekt. Den är melankolisk, lugn, glad, ljuv, lite mörk, och blir väldigt glad igen, lite flytande. Ja... så. Om någon skulle göra en film om mitt liv just nu så skulle det vara bakgrundslåten under hela filmen. Så lyssna på den låter om ni får lite tid över - helt klart värt det!
Nu har jag ju inte bloggat på ett tag. Senast var jag fortarande kvar i mitt underbara Wienerland. Åh vad jag saknar livet där borta. Men det är fint här med såklart. Sen senast så har jag kommit hem, åkt till Italien, tappat bort bagage, kommit hem igen, druckit vin, ätit maaaaassa vattenmelon, umågts med fina personer, spelat golf, badat, plockat blommor, nattbadat, sjungt högt i en bil, jobbat med mystanter och farbröder, kramats och gått/sprungit otaligt många mil i mina träningsskor.
Så det är bra. Men det är lite stress med framtid och allt annat som livet har att ge. Men man får ta det för vad det är - och som Håkan säger: "Man kan inte riktigt ta vara på livet. Man får improvisera och se vad som händer."
Så ikväll improviserar jag på stadshotellet med fina tjejer och massa räkor med vin. I helgen väntar jobb jobb jobb i solskenet och sen ska jag försöka hinna med lite svettiga promenader och badande.
Får se vad som händer!
Varmt.
Hej och hå. 37 grader är inte att leka med, svettas så fort jag rör på mig. Försökte gå på stan men det var en helt omöjlig utmaning - jag svettas ju så att jag nästan glider runt i mina converse. Och nu har det varit över trettio i fyra dagar... Har inte sett ett moln på lika lång tid.. Får man bli trött på det?
Såklart det är ju svinskönt med fint och varmt väder. När man ligger i bikini. Nära ett vatten. Inte när man måste ha på sig hyfsat formella kläder och gå runt i stan eller skolan hela tiden. Ge mig vatten och då ska jag älska värme igen <3
Well well, idag har jag gjort min näst näst sista tenta. Precis innan blev det dock lite kaos.. Började blöda näseblod bara sådär. Kan det va värmen? Eller stressen? Är ganska så jättestressad just nu med allt som ska hinnas innan man åker. Men imorgon vid den här tiden så är jag en examinerad kommunikatör. Då har jag förhoppningsvis gjort min sista tenta för ett långt tid framöver! Så himla konstig känsla.
Men nu ska jag försöka ta en powernap och sen sätta mig i parken med enis och plugga tyska. Hej och hå!
Lunchen idag! Ett sista besök på Vapiano med min fransyska.
It shouldn't come as a surprise, what I'm feeling now.
Den finaste helgen. Maskerad, hemmafest tills vi dansar hem klockan fyra på morgonen. Ligga i parken från elva till sex. Bränna rumpan och plugga alldeles för lite. Vapiano och strosa runt i fyra timmar genom hela Wien. Konsert nedanför ett slott där dom spelar nittiotalsdängor och tyska låtar vi inte har någon aning om. Stefanzplatz en sommarnatt med skratt och kärlek. Ännu mer brända kroppsdelar. Äventyr med finaste tösen till en park med vattenfall. (Hittade vattenfallet, med det var inget vatten - bara stenar) Sitta på en filt och älska livet, sommaren och nuet. Glass-stros på mariahilfer. Och nu ligger jag här denna söndagskväll med solkyssta kinder, leende på läpparna och ska försöka sova med en smått bränd höft.
Bildbevis
Love it or leave it. My oh my, it hurts sometimes.
Och om exakt sju dygn är jag uppe i luften. Om sju dygn lämnar jag platsen som blivit mitt hem, personerna som värmt upp mitt hjärta och skratten som ekat mellan dom gamla höghusen med detaljer och betongansikten i varje hörn. Det känns konstigt att något/några som ligger mig så nära hjärtat kommer vara så långt bort plötsligt. Och det är inte bara temporärt, utan med en medvetenhet om att det kommer fortsätta vara så ett väldigt långt tag. Ju närmare det kommer, desto större blir njutningen av småsakerna, pussarna blir längre, kramarna hårdare, skratten högre, vädret varmare och orden finare.
När kalenderdagarna börjar ta slut att planera i så inser man att det kanske är sista gången man ser varandra på ett långt tag. Så där står man - mitt i lektionssalen, i en hård kram som man inte vill släppa och en liten tår på kinden som man fort torkar bort. Det är konstigt det där - det känns som att min tid med personerna här och själva staden har ett bäst före-datum och man försöker förbruka så mycket som möjligt innan det hinner dit. Som när man har ett helt paket ägg som går ut om en dag och man bakar sockerkaka tills frysen är full - för det enda man vill är att ta vara på det. Just precis så känns det.
Men jag vill varken tänka eller skriva för mycket om det för då får jag en dålig känsla i magen. Ibland kommer vi på att det inte långt kvar. Någon kläcker "I´m gonna miss you sooooo much" och plötsligt är stämningen dyster och vi bara sitter och tittar på varandra med putmunnar. Men då rycker vi upp oss och säger "Fuck, let´s NOT just think of that". Och jag säger det samma nu - LÅT OSS BARA INTE TÄNKA PÅ DET!
*pausar skrivandet och kramar roomiesen i en lång lång och hård kram i två minuter*
Men tills jag sitter där uppe i luften ska mycket hända. Imorgon ska jag och Lilisen ha en födelsedagsmaskeradhemmafest! Lilit ska va Janis Joplin, Eline ska vara fotbollsspelare, Ena ska vara tösen från familjen Adams och jag ska vara Audrey Hepburn i Breakfast at Tiffanys. Sen ska jag ligga i den trettiogradiga solen och plugga i parken hela dagarna ända till tisdag och onsdag då jag har tre tentor. Och då ska drinkar med min fin-fransos hinnas med, köttbulle-skola med ungerskan och kanadensaren + solnedgång på Kahlenberg hinnas med också någonstans där emellan. Jag kommer nog inte hinna tänka på det så mycket tror jag. Jag ska bara njuta av att vara här, i mina fina vänners sällskap och vara tacksam för det lilla livet som jag är i just nu.
Nu ska jag sluta Tomas Dileva-a.
Ha en fin torsdagskväll!
So prove that you're alive.
Dom hämtades klockan 14.45 på torsdagseftermiddagen. Det förväntades tårar, tjut och kramar i massor vid första anblick. Men det blev det inte. Det liksom kändes.... Normalt. Ett hård kram var och inget ståhej alls. Det kändes liksom helt vanligt att efter fyra månader stå brevid dom och prata och kramas.
Först tyckte jag det va konstigt att känna så, men i efterhand har kag kommit på att det känns så jävla naturligt bara för att jag älskar dom så himla mycket. Och det finns ingen chans till att det skulle kännas konstigt mellan mig och dom. Samma bekväma följde de tre dagarna. Så himla bra dagar.
Vi åt mysmiddag, shoppade, gick på zoo, matmarknad, fjärilsmuseum, tivoli, lite byggnadsrundvandring och avslutade med firande av Lilit på en tapasbar.
Himla bra. Och inga tårar vid hejdå, för vi ses ju om elva dagar igen. Skönt att slippa dålig känsla i magen.
Och här kommer lite bilder från helgen
Onsdag.
För att ge en snabb uppdatering om min bränna:
Såhär ser det tragiskt nog ut.... Ett stort jävla fett streck mitt på låren. Lite för långt ner för att ha klänning med bara ben. Jag får många konstiga blickar på mina lår när jag går runt i shorts numera... Ena kallar det strumpor, för det ser ut som att jag har knästrumpor på mig. (Och ja, vi har sex smiley-ballonger som flyger runt I köket. Vi sparker runt dom utan anledning och ork till att kasta dom.)
Ja ja!
Helgen spenderades hos Lilit och Punanisarna hade en klassisk "slumberparty" med MASSA choklad, prat, ansiktsmask, music och vin. På morgonen satt vi I sängen allihop och småtjattrade för att sen dra oss ut I solen och äta lång brunch på ett café. Dom är bra dom där. Och då och då blir det I en nanosekund lite deppigt för då kläcker någon ur sig "Jag kommer sakna er, vad ska jag göra sen utan er?". Men, samtdigt som är tråkigt att man inte kan se dom alls ofta sen så är det ändå coolt att man kan göra resor tillsammans till varandra och upptäcka nya ställen tillsammans.
Födelsedagen var fin. Fick massa fina hälsningar, blev väckt i natten av finenis med paket och rulltårta. Sen lunchade jag med punanisarna (kallar vår lilla hög det), sen lektion och på kvällen blev det dansande och billiga drinkar på Loco med flera från klassen. Väldigt bra dag med dom finaste i Wien.
Efter en fika med min favoritfransyska igårkväll så tror jag hon har smittat mig lite. Hon har varit sängliggandes I tio dagar och jag känner mig lite krasslig och hängig idag. Jag hoppas det är något litet, bara som symptom på stressen och sömnlösheten just nu. Jag vill inte va sjuk imorgon när Amanda, Elin och Julia kommer på besök i tre dagar! Ska bli himla bra med dom här. Synd bara att vädret visar kallt och regn konstant till söndag. Men sålänge jag får vara med dom så är jag nöjd. Och vi är ju faktiskt i Wien, det finns MASSA saker att göra både i ur och skur!
Nu ska jag ta en lite powernap inlindad i en filt på mitt golv. (Sängen är ockuperad av min tvätt som torkar)
Ha en fin helg!
Är kommer lite bilder från senaste
But there is nothing more beautiful than being desperate. And there is nothing more risky to pretend not to care.
Jag får erkänna mig besegrad. Solen vann. Jag är fullständigt utmattad och less på min kropp just nu. De brända har varit om möjligt, ännu mer rött idag. Trots att jag smörjde in det noga med fet kräm varje halvtimma inatt - vilket resulterade i en underbar timmas sömn på hela natten.
Jag förbannar mig själv för att jag varit sånt dumhuvud, för det verkar ha gått ganska djupt då kroppen rent allmänt är ur funktion. Kan också vara vätskebrist idag - men va fan. Jag har iaf köpt en tub fet lotion, solskyddsfaktor och någon liknande aloevera-klet. NO MORE RED.
Idag hämtade jag morbror och fru morbror på flygplatsen. Dock hanns det bara med en lunch eftersom jag måste plugga inför tenta. Men jag gav dem fem kartor, tre broschyrer och pedagogiska förklaringar om hur dom skulle hitta tillbaka till hotellet. Så jg tror dom kommer vara helskinnade på fredag när jah träffar dom nästa gång!
Imorgon ska jag ligga i parken (SKUGGAN) från tio på morgonen till sex på kvällen och plugga. Toalettfrågan kommer bli ett problem.. Men jag får vell kissa i någon buske.
Ha en fin torsdag!