No, he´s a pirate.

ÅH VAD ROMANTISKT. Sitter och tittar på sista scenen i pirates of the carribbbbbeanea. Dom pussar och håller på. Blä och ush. Vem håller på med sånt äckligt? Inte jag iaf. För jag sitter och våndas med en cuppsats-opponering som kommer få mig att krackelera om jag sitter med den en minut till. Men jag antar att det blir en krackelerande version av mig som kommer att sitta i det rummet i sex timmar då. SEX TIMMAR.

Aja.

För övrigt sitter jag och har så himla ont i magen av den brieosten jag tryckt i mig under en timma. Skulle ha den till imorgon.... men den råkade hamna i min mun. Sen trycker jag på min underbara bula och blåtira också. Blev krigsskadad i fredags när jag på dansgolvet, till tonerna av melodyclub som spelade live, fick en armbåge i ansiktet. Det kanske inte syns så mycket (mest ett blått streck) men det är svullet och gör ont när jag skrattar. Men fått för mig att smärtan och färgen försvinner om jag sitter och vänjer av mig av smärtan, därav tryckandet. Ack ack.

Jag längtar till..... imorgon kväll klockan halv sex. När denna opponering är slut. Blö.

Ha en bra tisdag!

Drop the game - Flume & Chet Faker

Har kommit i ett lunka-på-tempo. Allt är i sin takt och inte gör så mycket problem av sig. C-uppsatsen är i sluttampen just nu, men det är roligt för man märker vad man åstadkommit under tre månader. Träningen går svinbra, eller jag gör det regelbundet iaf och jag älskar det och längtar till det varje dag. Dock finns det bättre och sämre träningsdagar. Ibland säger kroppen stopp, då gör jag inte så många knop. Och sen har jag fina människor i mitt liv som jag får lite kärlek av då och då. Och jag har en bra tid framför mig. OCH JULAFTON ÄR SNART!

Så det är bra!

Haha men ironiskt nog så svor jag en ramsa för tio minuter sedan. Jag tänkte att nu när jag har en ledig kväll första gången på länge, så ska jag lyxa till det med film och ostchips..................så jag stoppar in osten i ugnen. MEN när jag kommer ut är det kolklumpar på plåten. Och när jag tar ut dom ur ugnen så börjar brandlarmet i korridoren - så att mina kära grannar kommer ut ur sina små vrår och ser förfärade ut. Haha... och där stog jag och hoppade under brandlarmet med en grytvante för att få bort röken.

If i stumble, i won´t crumble.

Sena nätter. Mycket kaffe och te. Kalla händer som snirklar ihop. Vin och dans. Kurslitteratur. Skivstänger och fria vikter. Leenden och kramar. Snö och oväder. Ikea. Massa kärlek. Fingrar på telefonen. Keso och ett tomt kylskåp. Musik i öronen konstant. Två veckor kvar i staden. Sova för länge. Fina personer med varma famnar.

Det är så mitt liv ser ut just nu. Jag pluggar mestadels, och när jag inte pluggar så tränar jag, och när jag inte tränar så är jag fina personer, och när jag inte är med fina personer så lyssnar jag på lite för bra musik. Och i allt detta så blandas sms med apelsinklyftor och framtidsdrömmande.

Inte så himla speciellt med andra ord. Men jag gillar det.

And Out.

The noble art of letting go.

Idag köper jag en biljett.

En enkelresa till en plats som är fem timmar bort med flyg. Bara en flygstol. Kommer behöva köpa till extra bagage. För jag ska få ner mitt liv i en väska på 18 kilo, och jag tror inte det kommer gå. Jag går igenom alla detaljer varje gång innan jag somnar varje kväll. Detaljerna med hur man kommer leva, vad som kommer hända, vilka man kommer träffar, hur man kommer tycka om det. Tänk om det är hemskt. Tänk om det är helt underbart. Tänk om jag inte vill åka hem. Tänk om jag inte bokar en enkelresa tillbaka. (Okej, nu ska vi inte ta i för mycket. Jag kommer att komma hem. Men ändå.) Det finns en skräckblandad tjusning i att åka. Men som tur är har jag min säkerhetslina: Ena. Jag kan bara tänka mig hur fragil jag skulle vara om jag åkte själv. Nu har jag någon att stressa upp med, någon att hoppa upp och ner med, någon att uppleva allt med. Och det är skönt. Så det kommer bli bra. Men ändå........... idag köper jag biljett.

Om exakt 26 dagar lämnar jag staden som varit mitt hem i 2 1/2 år, där jag skrattat som aldrig förr, där jag blivit vuxen, där jag blivit den bästa versionen av mig själv.
Om exakt 71 dagar sitter jag på en flygstol, för att spendera fem månader på en plats fem timmar bort.

Shit.

I anteckningarna på mobilen.

" Nu är allt jag rör vid en verklighet. Nu är alla mina sekunder, minuter och timmar något som räknas upp, skrivs ner och beräknas. Av vem vet jag inte.. men det är så jävla mycket verklighet att jag ibland måste nypa mig och slå mig själv och låta mig själv skrika, för att jag ska kunna fokusera på det jag vill ska vara riktigt, mitt på riktigt. För det jag gör räknas i någon slags logik. Och det gjorde det aldrig med dig. Med dig var allt på paus, och det som hände där stannade där.
Det magiska och tragiska var gesterna. Det var händerna, det var närheten, det var det skyddande lagret av järn jag varje natt klädde mig med och bar som rustning för tårar som kunde fräta på naken hud.
Men vi är inte samma längre. De där andetagen är så små att de knappt hörs eller ens skapar en dimma på frostigt fönster. Jag tar inga andetag längre. Jag insuper varenda centimeter av luft jag får chans att fylla mina lungor med."
 

I'm like a rubberband until you pull too hard, I may snap and I move fast. Cause I've got an elastic heart.

Jag tror att idag är dagen. Dagen som jag stänger in mig i en kokong. Plugg-kokongen. Det är två veckor kvar tills vi ska ha en C-uppsats som är i stort sett färdig. Och vi är väldigt långt ifrån det. Så välkommen pluggkvällar, plugghelger och stress.

Men såklart ska det finnas ljusstunder! Som The Great Gatsby-middagen på lördag. Och julbak. Och besök från mammsen. Och ost-vin-och-hockey-kväll. Åh, det är fint med små må-bra-pauser.

Helgen var för övrigt väldigt väldigt fin. Men det fick mig att sakna alla små sockerbitar som är, och kommer va i framtiden, för långt bort för att ge en kram.

Men iaf. Nu ska jag smutta lite på mitt strawberry cheesecake-te och plugga.

Adios.

Undviker viktiga saker / Härmar Mandi

Har du någonsin:

Varit så trött att du somnat på en lektion: på alla lektioner i Högskolan + hela 3an på gymnasiet. (Går utför)

Brutit ett ben: Brutit en tå, räknas det?

Hoppat Bungee jump: Ne, skulle önska att jag vill det, men aldrig. Kan inte tänka mig hänga i en gummisnodd med en 50/50 risk att hamna med huvudet på en vass sten eller bli uppäten av hajar.

Gjort bort dig offentligt: När gör jag inte det?

 

I år har du

Lärt känna en ny vän: Jadå, någon liten rackare har jag allt fiskat upp.

Skrattat så du börjat gråta:ja, till och med en glädjeskvätt har kommit några gånger. (Skrattat så mycket att jag nästan kissat på mig)

Träffat någon som förändrat ditt liv: hmm... förändrar inte alla man möter ens liv? *rödvinspoetiskt*

Hur många barn vill du ha i framtiden: 4 katter, 1 minigris och 10 deltidsbarn (räcker med att vara barnvakt en gång i veckan för varje barn. Sålänge jag får lukta på lite bebis)

Har du några husdjur: Dammråttorna

Vill du ändra ditt namn: Faktiskt skickat in papper om det idag. Ska heta Schlinnea.

Vad gjorde du under din förra födelsedag: Jag hade finisar hos mig och måde allmänt grymt bra. Sen kom släkten dagen efter och åt på restaurang, och sen trängde vi in oss i mitt lilla skrymsle och åt äppelpaj på papperstallrikar. Fint.

 

Om dig

Stjärntecken: tvelleng

Hårfärg: Vet inte riktigt alltså... just nu är det färg: dammigt

Ögonfärg: Lite tveksamt där med....

Dina positiva egenskaper: Jag har så himla bra humor. Jag skrattar alltid åt mina skämt.

Negaiva egenskaper: Jag har inte direkt någon begränsning på min humor....

 

Just nu:

Äter du: snorkråkor *hehehehe*

Dricker du: inget

Gör du: petar navelludd och längtar en timme framåt i tiden.

 

 Har du någonsin:

Gråtit till en film: det va en period som jag gjorde det, till alla filmer. Nu kan jag titta på en film om slaveri och sånt (gjorde förra veckan)... inte en tår.... (Snälla kalla mig inte känslokall) Jag tror mina tårkanaler är uppstoppade.

Blivit arresterad: nooo

Varit olyckligt kär: Darin..........

 

Tror du på:

Att alla förtjänar en andra chans: Beror på vad den där chansen betyder...

Dödsstraff: Ne. Jag tycker kinesisk tortyr är mycket värre. Dock tror jag inte på det heller. Men sen kan jag förstå de som är för dödsstraff. Men jag gillar inte direkt att diskutera det här, för jag är inte alls insatt.

Tomten: Jag är tomten.

Mirakel: Det blir inte bättre än vad man gör det till.

Gud: Nja, men vill tro på någon slags makt, men har inte kommit på vilken än.

Kärlek: Allt är relativt.


.Terrible love - Birdy.

Den här helgen får vara en uppsamlingshelg. Av mig själv.

Har väldigt dåligt med det där som kallas disciplin och motivation just nu. Ligger i sängen till tre på dagarna. Och resten av dagen är det inga många knop gjorda, förutom att vandra runt i haremsbyxor och stor t-shirt.

Jag tror jag behöver lite nytändning. Så jag tänker att om jag ligger kvar i sängen hela helgen. Då kan jag på måndag med massa ny energi, börja få lite jävlar anamma igen. Jag tror det blir bra. Men nu ska jag friskförklara mig själv, trots snuvig näsa och ond hals, med att gå och gymma. Sånt är bra.

I guess that´s love.

Nu kommer ett lååååååååååångt jävla inlägg om allt som hänt, kommer hända och inte får hända. Allt på Amandas begäran. (Och min lust att undvika plugget och ta tag i livet)

Jag sitter för tillfället här och snorar. Ett huvud som exploderar, en kropp som lagt in backen och min disciplin som lagts på hatthyllan. Knaprat för många ostchips (ugnbakad ost), snytit mig i allt mitt toapapper och ödslat för mycket tid på sociala medier och kommunikativa forum. (åh vad fina ord vi använder.)

Ne, men ja... Har varit sjuk i fem dagar. Och nu har jag tröttnat. Ge mig friskhet och ork tack. Men förutom det har jag haft lite festis här hemma för att sen gå ut och dansa, dreggla över ögongodis, beatboxa och allmänt skämma ut oss själva.
 
I helgen ska jag göra nada. Jag tänkte ta det lite som det kommer, men kommer spendera helgen i vertikalt läge med ett rullband med mat på in till min mun. (Haha, älskar den tragiska bilden man får upp av det). Annars ska det nog försökas plugga lite. Jag får ju CSN för en anledning. PÅ TAL OM DET! Jag har fått VG på höstens kurs, whihooo. Det var vad jag trodde mitt första kurs-VG, men så kollade jag lite närmare idag, och tydligen har jag fått ett VG i ettan på en kurs. haha, älska den överraskningen!
 
Det har gått himla fort det här, jag menar livet i Jönis. Ibland kommer jag på mig själv att det var två år sedan livet tog en U-sväng och skakade om hela tillvaron. Två år sedan. Det är ungefär 700 dagar. Det är länge. Och jag kan inte vara mer glad för det än vad jag är nu. För jag gillar var jag är just nu. Det liksom rullar på, och det är bekvämt. Jag har mitt lilla liv här, jag gör det jag gillar, jag tillbringar tid med folk jag mår bra av, jag ler varje dag, jag har äventyr som väntar. Och ja.... jag mår bra. Mer än det tänker jag absolut inte kräva. Så livet, KOOOMAAAAN du bara!
 
Ja ja, nu ska jag kolla till mina morötter och champinjoner i ugnen. (Mitt nya beroende)
 
Jag hoppas ni får en hiskeligt bra fredag, och lördag, och söndag.
Adios Amigos.
 

Y.A.L.A (You.Always.Live.Again)

God morgon.
Eller... det är snarare lunch snart än morgon. Idag har jag bestämt ska vara en produktiv dag. Jag har redan morgontränat, tvättat två tvättar, storstädat lägenheten (alla tio kvadratmeter) och bäddat rent + stekt pannkakor. Och klockan är bara elva! Senare är planen att duscha, planera Wien-resan, plugga till tentan och sedan ta en kvällspromenad. Vad tror ni, kommer jag lyckas? Är jag såppas diciplinerad?
 
Iaf. Jag har märkt hur otroligt dålig kondition jag har. Jag tränar mestadels varannan dag, men trots det har jag en kondition som heter duga. Jag borde börja röra på mig, och då menar jag inte stå och fjantlyfta lite vikter och leka stark (som jag nu gör). Så ja... ännu mer diciplin behövs!
 
I helgen väntas tentaplugg ungefär alla vakna timmar. Förutom lördag kväll då vi ska på spelning med Panda da Panda, och på Söndag kväll då vi tar välförtjänt vila med biomys.
 
Det blir bra. Nu ska jag skutta in (ja, skutta) i duschen med Brett Dennen i högtalarna.
 
Ha en bra dag!
 
Alltså, jag älskar denna bild. När jag ser den skriker och sparkar min biologiska klocka.
Jag vill ha en bebis. Som räcker ut tungan. Och ler hela tiden. På deltid räcker. Snälla tomten?
 

Det som händer när man tränar hårt är att musklerna bryts ner, slits itu, faller sönder. Sen läker de ihop och blir starkare än nånsin. En liten hemlighet: det är applicerbart på allt i hela livet.

Sånt som gör mig glad för tillfället:
Hösten kommer. Hårda kramar och leenden. Roliga diskussioner. Pirr, nervositet och ögon. Gott te. Kvällar med skratt så man får ont i magen. Ett bra träningspass. Kunskap. Att ha på mig fina kläder. Sparka på orangea löv. Måla läpparna röda. Nya människor. Saker att se fram emot. Att tillbringa tid med nära vänner. Dans och vin. Nyfikenhet och glädje i vardagen.

Sånt är bra. Och det är sånt jag tänker fortsätta hålla på med för att göra denna höst till en fin höst. Jag gillar rusk och kyla. Sålänge jag får skratta med fina vännen och ta på mig för många lager kläder. Då är jag nöjd.

Babybel-ost och vaniljluktande bodybutter.

Jag suktar efter risgrynsgröt, nybakad kanelbulle, cheeseburgare, rostad macka med smör + marmelad på och GLASS.

Men, ikväll ska jag äta rostbiff och beasås. Sen ska jag ut och svänga min f.d. lurviga ben på dansgolvet. Blir inte så ambitiöst klädd dock. Helsvart och rött läppstift. En hästsvans på det och vi har kvällen ordnad!

Jag är väldigt oaktiv här har jag märkt. Men jag ska bli bättre. LOVAR!

Ha en bra helg! Ciao!

I´ll help you carry the load. I carry you in my heart.

Jag har ett problem. Eller två. Två stycken problem som påverkar mitt liv en del. 1. Jag går aldrig upp när jag ska. Jag ligger kvar i sängen och sover minst en timma. 2. Varje dag har jag någon slags träningsvärk. I natt kunde jag inte gå upp på toa, eftersom jag inte kunde röra musklerna. Haha, borde vara en tortyrmetod. Att vara fastspänd och kissenödig.

Men men.
Nu är det två dagar kvar, tills jag ska till Göteborg! Ska bli fint att spendera lite tid i den staden, med fina människor.

Nu måste jag springa iväg till lektion. Ciao!

Fint.

 
 
Min fina är på väg till mig just nu. Antar att hon är i Skövde, eller kanske Sandhem. Åh, en timma kvar tills jag får krama henne.

Hon ska vara här tills imorgon. Vardagslyx på hög nivå. Sedan ska jag ta på mig en svart klänning med spets, måla läpparna röda och ögonlocken med en svart rand. För då ska vi ut på klubb Retro och dricka vin. Resten av helgen har jag tänkt ska vara uppsamlingshelg. Plugga på något café kanske. Fika med någon vän. Kika på saker angående Wien, med Enis. Eftersom hon ska bli min underbara Partner in crime där borta.

För tillfället har jag lätt att tanka att saker är jobbiga. Det är jobbigt att plugga. Jobbigt att göra ärenden på stan. Bara pust och blä. Men egentligen... Det är ganska fint alltså. Jag borde uppskatta det mer, än vad jag redan gör. Jag är redan jättetacksam för var jag är i livet, och allt som varit och allt som kommer. Men mer liksom.... Men... hur är man det ännu mer?

Det viktigaste kanske är att njuta av det medan det händer?

Så nu. Nu njuter jag av min "lilla" kopp te, vid mitt lilla fina skrivbord. Ska läsa några sidor i läxorna innan jag möter Finis. Det är bra. Fint. Bra.


Ha en fin kväll, ciao.

Fiende, periodiskt och självförsvar.

Min värsta fiende för tillfället är sömnen.

Alltså, jag vill bara soooova. Hela tiden sova sova sova sova. Synd att man inte kan leva sovandes. Hade varit fint.
Jag är så värdelöst pigg på kvällarna när jag ska sova. Och på morgonen är jag så hemskt lik en säck med potatis. Vilket gör att mina tidiga mornar förstörs. Jag måste få lite mer diciplin på mig själv.

På tal om diciplin. Ny månad, ny vecka och ny dag. Försöker just nu ta tag i mitt liv. Det går inte så bra, om man inte räknar sitta och titta på instagram som att ta tag i livet. Ikväll ska jag för första gången på MÅNADER kollektivsvettas på ett boxningspass. HALELUJA. Som jag längtat! Har lite slem kvar... men jag planerar att svettas ut det istället.

Nu måste jag fortsätta att grabba tag i livet.
Ciao

.run through your veins.

 
 

Teorier och Metoder.

Just nu så tycker jag synd om mig själv.

Jag sitter och snorar och harklar mig som aldrig förr. Min vattenkokare kortslöt ett kontaktuttag så nu är internet, vattenkokaren och belysningen sönder. Jag har legat hela natten i feberfrossa. Och jag har för ont för att gå ut och köpa halstabletter och näsdukar. Min säng verkar ha krympt. Eller så är det bara att jag vant mig vid stor säng.. men liten är den nu iaf. Och jag har massa läxor. Och jag vill ut och dansa ikväll.

Så, jag tycker synd om mig själv just nu.

Behövde bara få ur mig det. Och eftersom det inte är så hiskeligt många som läser det här ändå, så är ju det här en yppperlig plats att få slänga ur sig lite på.

Nu ska jag duscha.

Adios!

I said baby you're my wings. She said honey you're a fish. I said baby you're my dream. She said no Im just your wish.

Det var ett tag sen alltså....
Kan jag skylla på att jag haft fullt upp med livet? Eller säga att jag bara skriver här när jag är i Jönis? skit samma. Nu är jag tillbaka. Här och i Jönis.

Sommaren har varit underbar. Jag vågar inte beskriva den eller berätta om det, för jag är rädd att jag ska glömma bort något eller inte beskriva det tillräckligt bra. Så jag låter det vara till induviduell tolkning.

Jag har precis installerat mig i min nya lägenhet/korridorsrum. Det är fint. Väldigt fint. Så fint att jag gjort Stefan väldigt avundsjuk. Inte illa. Dock har jag ingen hylla i kylskåpet eller frysboxen. Så för tillfället äter jag torr okyld mat, eller keso och nötter. Studentliv deluxe.

Imorgon ska vi sitta på en filt, dricka vin, lyssna på Linnea Henriksson och sen dra vidare ut och dansa av oss veckans tyngder. Det kommer bli bra det. Och resten av helgen med, som jag ska spendera på en filt i stadsparken, lyssnandes på bra musik, ätandes på massa godsaker och med bra sällskap. Har jag tänkt. Kommer bli fint det med.

Detta räcker för nu. CIAO

Rubrik...i can´t longer sleep. You are jumping in my bed.

Midsommar, picknick, jobb, stan, middagar, måndax och fina personer. Det är ungefär det jag spenderar min tid på just nu. Det dumma är att jag glömmer ta kort. Rädd att jag inte ska komma ihåg alla fina stunder. Menmen, man får la göra dom igen i så fall!

Lite sol skulle inte sitta fel. Inte heller att fredagskvällen kommer snabbare. Eller att Håkan-filmen släpps snart. Eller att det bara är få stunder tills jag ska till Booooosnien. Grymt.

Nu ska jag ut i regnet och leta böcker till sommarkvällar och tidiga mornar. Ciao

För jag tror att när vi går genom tiden. Allt det bästa... har inte hänt än.

Även om sommarlovet kom för ungefär två veckor sedan har det inte riktigt känts som det. Det har varit packning, grejer som behöver fixas och saker som behöver göras.

Men. Lördag kväll klockan 20.23. Molnfri himmel, solen över slottsskogen och 27000 förväntansfulla personer som delar förväntan och svett. När lamporna tändes och öronen gjorde ont av allt skrik och jag kände mig som en femåring i en godisbutik som jag får välja vad jag vill i. Just då, tog jag sommarlov. Och jag startade det på bästa möjliga vis, på Håkan Hellströms första spelning på två år.
Har sett Håkan fyra gånger nu. De tidigare tre upplevdes med tonårskänslor, tårar i ögonen och olycklig kärlek. Nu var det inget utav det. Bara enorm kärlek och glädje. Det var underbart på alla sätt och vis. Efter ungefär 7 timmars köande och pustande och trängsel så var vi där. Tre timmar av dans dans dans.. Det är utan tvekan en av mina topp tre-stunder i livet.

Ja... så nu har jag sommarlov. Och jag tänker baka rabarberpaj ikväll. Och imorgon startar sommaren på riktigt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg